Snapphaneeken

Hus/kulturmiljöer, Kulturminne, Natursevärdheter, Sölvesborg

Mycket gammal ek där man enligt sägnen hängde snapphanar under 1600-talet då Sverige och Danmark låg i krig. Trakterna av NÖ Skåne och NV Blekinge var fulla av snapphanar som kämpade mot svenskarna. Det finns många sägner om trädet och hur den fått sitt namn. En av dem berättar att Johan Gyllenstierna, generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge, skulle låta avrätta 20 snapphanar genom hängning i trädet. Ingen bödel fanns för att utföra hängningen, så en av snapphanarna erbjöd sig att göra arbetet mot att hans liv skonades. Detta gick Gyllenstierna med på, vilket ledde till att 19 snapphanar hängdes i eken, och en gick fri.

Vägbeskrivning:
Nord-öst om centrum i korsningen Sölvevägen-Bokedalsvägen.

Ask & Embla - staty

Hus/kulturmiljöer, Kulturminne, Sölvesborg

Skulpturgrupp föreställande Ask & Embla, med fontän och brunn utförd av konstnären Stig Blomberg (1901-1970). På brunnen finns sägenmotiv kopplade till stadens historia. Avtäcktes den 3 oktober 1948.

Brödtjuven

Hus/kulturmiljöer, Kulturminne, Sölvesborg

Kulturminnesmärkt kran i Sölvesborgs innerhamn. Kranen inköptes 1938 av hamnbolaget och kallades Brödtjuven eftersom den gjorde ett stort antal hamnarbetare arbetslösa.

Fiskelägen på Listerlandet

Övriga sevärdheter, Hus/kulturmiljöer, Sölvesborg

Under 1900-talet har fiskhanteringen koncentrerats till Hörvik, Hällevik och Nogersund. I dessa fiskelägen har man anlagt fiskeindustrier och nya hamnar som är bättre anpassade till dagens krav. I kärnan av de gamla fiskelägena finns ofta de äldre husen kvar, även om många har moderniserats.

De långsmala tomterna där man torkade sina garn i sk garnhagar, är karakteristiska och i utkanten av fiskelägena har moderna villaområden vuxit upp. Många som bor i fiskelägena idag arbetar inte med fiske.

Hällevik

Hälleviks gamla bykärna med traditionell trähusbebyggelse ligger norr om fiskehamnen tätt in till stranden, där en lång rad kåsar har bevarats. I Hällevik finns också fiskindustri, rökeri och fritidshamn. Orten har dessutom ett charmfullt fiskemuseum, som är väl värt ett besök. Några hundra meter från själva fiskeläget ligger hotell och konferensanläggningen Hanöhus. Här finns även ett sommaröppet pensionat och en stor camping belägen mitt emellan Hällevik och Nogersund.

Nogersund

Öster om Hällevik ligger Nogersund, en av Sveriges största fiskehamnar. Nogersund har använts som fiskeläge sedan 1700-talets början och delar av 1800-talets fiskeläge finns kvar. Sydväst om tätorten ligger Kråkenabben, ett vindpinat trädfattigt beteslandskap med ägorna inrutade av vällagda stenmurar. Från Nogersund kan man också ta färjan till Hanö.

Hörvik

I skydd av Listershuvud ligger Hörvik där det finns ett stort antal yrkesfiskare. Här finns en fiskindustri, ett rökeri och dessutom ligger en mysig hamnkrog i hamnen. Hörvik är i det närmaste sammanväxt med Krokås, ett mindre fiskeläge.

Västra Näs

Västra Näs fick fast bosättning vid mitten av 1800-talet. Efter första världskriget blev Västra Näs och Sandviken populära bad- och utflyktsplater för Sölvesborgare och båtförbindelser ordnades från staden. Senare har nya hus uppförts och man har byggt om fiskarstugor till fritidshus.

Hanö

FYREN PÅ HANÖ På Hanös högsta berghäll (60 meters stigning från havet) står det 16 meter höga fyrtornet, som restes mellan 1904 och 1906. Det är en av de ljusstarkaste fyrarna i Östersjön. Dess lysvidd är hela 23,5 distansminuter eller ca 40 kilometer. Tre ljusblixtar slungas ut över havet vad 13.5:e sekund. Tidigare fanns en fyr uppe på fyrmästarebostadens tak, som byggdes mellan 1856 och 1869. På den tiden sköttes arbetet manuellt av en fyrmästare. Dagens teknik har dock gjort att Hanö fyr, i likhet med många andra, är helt automatiserad. Vid fyren ligger också SMHI:s automatiska väderobservationsstation. Den ger bl a underlaget till sjörapportens dagliga uppgifter om vindstyrka och vindriktning på Hanö. Hanö Bygdegårdsförening erbjuder visning av fyren.

LEGENDEN OM DRAKEN
Det finns en legend om en stor drake som varje natt flög mellan Tärnö och Hanö. Det är en sträcka på två mil som draken kunde klara på endast två vingslag. När den första fyren tändes blev dock draken så förblindad att den störtade rakt ner i bergväggen som finns nedanför fyren.
På det sättet kom drakmärket till.

Det berättas också att den finns en tunnel under bergväggen som leder in till fyrområdets trädgård. 300 meter nedanför fyren, mot kyrkogården sett, finns en av de gamla fyrbrunnarna.
Förr i tiden hämtade kvinnorna vatten här, som bars på ok över
berghällarna.

ENGELSKA KYRKOGÅRDEN
Under Napolenskrigets dagar var Hanö bas för den engelska örlogsflottans manövrer i Östersjön under åren 1810-1812. Ett minne från den tiden är den engelska kyrkogården som ligger på berghällarna mellan fyren och Bönsäcken. 15 sjömän ur flottan fick sina gravar William Miller och Clifford Williams är två av dem.

Det stora träkorset restes först 1973 i samband med att en engelsk fregatt besökte ön. Det händer även idag att den engelska flottan kommer hit till Hanö för att hälsa på. Då brukar det hållas gudtjänst uppe på kyrkogården. "HMS Plymouth 21st of June 1973" lyder skriften på korset som härstammar från en mast på ett engelskt fartyg.


Det finns även en liten grav tio meter söder om kyrkogården som är markerad med en övertorvad stensättning. Här ligger Karna Mattsdotter och hennes bägge barn begravda. De dog i en koleraepidemi 1834.


BÖNSÄCKEN
På öns norra sida finns en strandsporre som sträcker sig ut i havet, med miljontals vattenslipade stenar som ständigt rör sig och ändrar form och utseende efter havets stormar och vindriktning. Under en kraftig storm 1976 raserades nästan hela udden och begravdes under vattenytan, men havet började efterhand sakteligen att återuppbygga strandsporren.


Det finns många föreställningar om hur Bönsäcken har fått sitt namn. En del säger att ordet i grund och botten har en religös betydelse och att det en gång i tiden skulle ha hållits gudtjänser här. En annan uppfattning är att en skuta strandade utanför udden. Den var lastad med bönor i säckar, därav Bönsäcken.

En sägen berättar att jättekvinnan, som för länge sedan bodde på Hanö, kom att tröttna på ensamheten. För att komma iland på Lister bestämde hon sig för att bygga en stenbro över sundet. Hon samlade massor av stenar i sitt stora förkläde, men så snubblade hon och alla stenar som hon plockat föll ur, hamnade nere vid strandkanten, och så bildades Bönsäcken.


DOVHJORTARNA
Dovhjorten, Dama dama, kommer ursprungligen från Asien. Den förekommer i en ljus och mörkare variant. Dovhjorten blir könsmogen vid 1 1/2 års ålder och kan bli 16 år gammal. Dovhjorten infördes till Hanö år 1956. Antalet djur var då fem. Det är osäkert hur många djur som idag finns på ön: en rimlig uppskattning ligger mellan 100 och 200.

Oktober och november är parningstid för hjortarna. Hinden föder en, eller ibland två, kalvar i juni eller juli det följande året. Under sommaren betar hinden och kalven tillsammans. Hjortarna på Hanö bidrar under sommaren till att hålla öns landskap öppet. Djuren utfodras vintertid.

Istaby

Hus/kulturmiljöer, Sölvesborg

Istaby är en av de större byarna på Lister. Här kan man tydligt se resultaten av skiftet 1826, då ett tiotal gårdar blev tvungna att flytta ut ur byn. De flesta kom att placeras utmed en nyanlagd väg, som gick söderut från byn, medan några gårdar lades norr om den gamla byplatsen. Bebyggelsen bestod vid tiden för skiftet delvis av fyrlängade gårdar av skånsk typ. Idag har den fått en mer götisk karaktär, där mangård är skild från fägård.

På de öppna gärdena strax sydost om byn undersöktes på 1970-talet delar av ett omfattande förhistoriskt boplats- och gravkomplex. De äldsta fynden tillhör tidig bondestenålder (ca 3000 f Kr) men huvuddelen av materialet härrör från yngre bronsålder- äldre järnålder (ca 500 f Kr - 200 e Kr). Undersökningen har avslöjat ett utvecklat bondesamhälle huvudsak baserat på jordbruk och boskapsskötsel men också med omfattande handelskontakter med omgivande områden. De många fynden finns utställda på Blekinge museum i Karlskrona.

I Istaby har vi även en kolerakyrkogård med minnessten på vilken det står "HÄR VILAR OFFREN FÖR KOLERAN 1853 KOMMUNEN RESTE VÅRDEN 1858".

Bilder finns HÄR:

Norje tingshus

Kulturminne, Hembygd/Minnesgårdar, Hus/kulturmiljöer, Sölvesborg

Norje ligger mellan havet och den gamla sjön Vesan. Här har vägen sedan urminnes tid gått fram.

Norje var under lång tid tingsplats för Listers Härad. Ting hölls i allmänhet på platser som låg lämpligt till ur kommunikationssynvinkel. Till en tingsplats hörde en avrättningsplats, och de offentliga avrättningarna kunde räknas till de stora folknöjena. Tingshuset, där säkert många tunga domar fallit, står kvar.

Även annan verksamhet hörde till en tingsplats; gästgivargården var viktig i sammanhanget. Tingsfolket skulle inta sina måltider och resande skulle hållas med hästbyten. Den gamla gästgivargården står kvar med sina stora stenladugårdar. På andra sidan vägen ligger ett äldre gästgiveri.

Fortfarande minner tingshuset och gästgivargårdarna om att platsen en gång varit betydelsefull. Stora välbyggda bondgårdar ansluter till samhället och kompletterar tillsammans med 1700-talsbrons påkostade gjutjärnsräcke bilden av ett äldre samhälle.

Norje har dock inte förlorat sin roll för "vägfarare". Här finns en campingplats och årligen hålls Sweden Rock Festival, www.swedenrock.com, med massor av kända hårdrocksband på ängen intill E22.

Sölvesborgs Slottsruin

Hus/kulturmiljöer, Parker/trädgårdar, Kulturminne, Fornlämningar, Sölvesborg

Sölvesborgs slott började byggas på 1200-talet, men dess storhetstid började först ca 1360.

År 1452 brände Karl Knutsson slottet, och det blev 1525-26 en reträttplats för Sören Norby under hans sjörövarfärder.

År 1564 var slottets militära betydelse så gott som slut.

Under 1600-talet blev kärnan stenbrott och omkring 1750 var allt ruiner.

Fynd från undersökningar är utställda på Sölvesborgs museum.

I anslutning till Slottsruinen finns nu en vacker slottspark med mini-djurpark, strövområde samt en restaurang.

Lörby Skog - järnåldersgravfält

Fornlämningar, Sölvesborg

Vid de nordligaste gårdarna i Lörby finns ett omfattande fornlämningsområde med gravfält och fossila åkrar på krönet av en skogsbevuxen strandvall. Gravanläggningarna utgörs av stensättningar och resta stenar. Den största anläggningen kallas för Skebbas rör. Gravarna härrör från äldre järnåldern (ca 500 f Kr - 500 e Kr).

Över strandvallen sträcker sig en serie långsmala, fossila åkrar åtskilda av låga stensträngar. Åkersystemet, som representerar en mindre vanlig typ av fornlämningar är i sitt slag ett av de bäst bevarade i landet, troligen anlagda under medeltid.

Källa sölvesborgs kommun!