Pukavik
Startsida Pukavik Ysane och Norje Gammalstorp Andra närliggande socknar Länkar Kontakt
Bilder Ysane och Norje Norje Lussabacken Möllebjörke kvarn

Möllebjörke kvarn

 

I flera hundra år har Möllebjörkes kvarn utnyttjat det rinnande vattnets energi i VästraOrlundsån för att driva kvarnstenarna runt.Lennart visar pappren på att kvarnen omnämts 1685 som en skvaltkvarn som då kunde mala höst och vår till husbehov. Lennarts och Ingeborgs Pappa kom till kvarnen 1910, då han hyrde kvarnen.

Frans var en äkta smålänning. Huset där Lennart och Ingeborg växte upp är nu borta. Vägen som byggdes 1949 går just där huset stod.

 

Arbetsdagarna i kvarnen var långa upp till 16 timmar ibland. Vattnet att driva skovelhjulet med ficka samlas i dammen. Ägarna var då Iföbolaget som bröt kaolin ett stycke bort. Frans hyrde kvarnen till 1922 då han köpta den av Iföbolaget. Lennart föddes 1919 och han fick tidigt börja hjälpa till i kvarnen till en början med att sopa och städa. 1926 började han i Agerumsskola med Hilda Olsson som lärare. Han trivdes bra och var bara borta en dag då Frans tyckte att han behövdes i kvarnen. Annars ville inte Frans att man stannade hemma från skolan även om man var sjuk. 1932 konfimerades Lennart av kyrkoherden Georg Björk i Gammalstorp.

1934 kom han med i godtemplarrörelsen och var med om att bygga salen i Ysane 1938. Han engagerade sig också politiskt i dåvarande Högerpartiet. Pappa Frans fick klara kvarnen med hjälp utav en dräng.

1945 gick Lennart i kvarnskola i Mariestad. Vattenföringen i ån var ibland mycket liten och därför installerades redan 1913 en råoljemotor som reservkraft.

1922 bytes vattenhjulet ut mot en turbin som hushållare bättre med vattnet.

1926 när Vesan torrlade kom elektrisk ström till bygden men utnyttjades inte förrän 1971 att driva kvarnen med. 1933installerades ett valsverk så att man kunde mala till brödsäd. 1937 utvidgades kvarnen med en såg som drevs av turbinen genom remskivor och drivaxlar. Efter 1960 upphörde brödsädsmalningen och därefter malde man fodersäd enbart till svin och kreatur.

 

1957 reparerades kvarnen och man fick fläktar som sög ut mjölet så att man slapp bära det. Vid en bouppteckning efter modern 1958 skrevs kvarnen över på syskonen Lennart och Ingeborg. 1971 installerades elektrisk motor att driva kvarnen med och turbinen togs bort.

Därmed upphörde också värdet av dammen och det rinnande vattnet. Den delen är nu kulturhistoria. 1983 såldes kvarnen till Håkan Jönsson. Verksamheten har numera upphört. Arbetet blev alltså efter hand lättare och man blev till slut oberoende av vatten i ån. Tidigare malde man förstås med kvarnstenar, som kunde vara både av natursten och av konstgjort material. Efter ett par veckor fick man knacka stenar vilket var ett precisionsjobb som tog 1-2 dagar. Stenarna väjde 1000-1100 kg och fick lyftas med travers eller hävstång. En trappa fick byggas så att ålen fick en chans att ta sig förbi dammluckorna och turbinen. Strax därefter installerades valsverket, så man kunde börja mala brödsäd.

Kvarnstenarnas tid var förbi!

 

Före Lennarts tid tollade man, dvs möllaren fick betalt i form av en viss andel av det färdigmalda, inte kontant. Under kriget blev det förbjudet att tulla – man blev tvungen att ta betalt. Bönderna fick byta ut brödkuponger mot malningskort.

Brödsäd var en livsviktig bristvara och möllaren fick en inte alla gånger så behaglig kontrollfunktion. Att verksamheten utökades med en såg 1937 har redan nämnts. Så skedde vid många kvarnar skogbygd man kunde använda vattenkraften under större delar av året på detta vis. Sågen ökade inkomsterna och blev så småningom viktigare än kvarnen. Nackdelen med sågverksamheten är att den kräver två man att föra stocken. Man kan inte undgå att tala om gamla tider och jämföra gammalt och nytt. Vi diskuterar torrläggningen av Vesan. Dels det misslyckade försöket i slutet av 1800 – talet och det lyckade försöket 1925-26.

 

Strax nedanför Möllebjörke kvarn rinner Västra Orlundsån faktiskt i en akvedukt över ett dike. I Möllebjörke fanns förr även en stärkelsefabrik, en jästfabrik och ett bränneri. Har vattenföringen i ån ökat eller minskat? Lennart tvekar inte, den har minskat. Orsakerna är inte klara men bönderna bevattnar sina åkrar mycket mera nu för tiden. Dessa gamla kvarnar är ett levande stycke kulturhistoria. De har värde både för turisten och den hembygdsintresserade.

 

Vi tror inte att det moderna samhället mår bra av att såga av sina rötter till det förgångna. I stället bör vi bevara och vårda viktiga delar av det gamla bondesamhället som kulturminnesmärken, det kan gälla lövängar eller andra beteskrävande områden eller gamla skvaltkvarnar. Kvarnar och kvarndrift har alltsedan medeltiden varit en betydelsefull faktor i Listerbygdens ekonomiska liv. Kvarnenutgjorde inte bara ett ställe där borgare och allmoge kunde få säd malen, den fungerade också som en given mötesplats för en stunds samvaro och tankeutbyte.

 

Förmodligen har vattenkvarnen kommit till Norden på 1100-talet medan väderkvarnen kom något senare. Möllebjörke kvarn är en bäckekvarn, dvs en skvaltkvarn. Skvaltan var den enklaste och billigaste typen av vattenkvarn där energin förmedlades via en lodrät axel direkt från skovlarna till den rörliga kvarnstenen eller löparen.

 

Källa: Ysane & Norje hembygdsförening!

 

Copyright 2008 Pukavik